Bekanta ansikten i Vasabladet

Om ett dygn sitter vi på planet. Kan inte förstå att det är så nära nu. Det kommer säkert att gå upp för mig först då vi stiger av planet i Afrika. Flygresan blir lång men som tur har vi sällskap av varandra. Vår rutt ser ut efter följande: Helsingfors-Amsterdam-Nairobi-Kilimanjaro-Mwanza. Vi kommer att vara framme 2.10 klockan 11.40 lokal tid. För tillfället ligger Finland och Tanzania i samma tidzon men då Finland övergår till vintertid kommer Tanzania att ligga en timme efter. Ganska praktiskt med tanke på att hålla kontakten med familj och vänner.

Vasabladet 30.9

Mwanza

Staden som kommer att vara vårt hem i två månader. Är inte 100 % säker på hur man uttalar namnet men lite info kan jag trots allt dela med mig om staden.

• Tanzanias näst största stad
• Ligger vid Victoriasjön, Afrikas största sjö och världens näst största sötvattenssjö
• Befolkning 378 000 (år 2012)
• Hamnstad med stort industriellt centrum
• Bra star- eller slutpunkt för safarin och utflykter till Ngorongoro och Serengeti

Skolsystemet i Tanzania

Då vi skrev vår praktikrapport kom vi över information om skolsystemet i Tanzania. Det var mycket intressant att få en inblick i vad som väntar oss i Mwanza. Här kommer ett sammandrag av det vi lärde oss:

• Tanzania har allmän skolplikt och barnen börjar grundskolan vid 7 årsålder. Grundskolan är avgiftsfri men föräldrarna måste betala för en skoluniform. Undervisningen sker på swahili. Efter sju år i grundskolan kan man gå en yrkesutbildning eller eller fortsätta till gymnasiet. I gymnasiet betalar eleverna både skolavgift, examensavgift och skoluniform. Undervisningen sker på engelska. 
• Det främsta undervisningsmaterialet som används i grundskolan är textboken. I en del skolor finns det en bok på tre elever, medan det i andra skolor bara finns en bok på tio elever. Det beror helt enkelt på var i Tanzania man befinner sig. Vissa skolor saknar helt och hållet textböcker. 
• En klass på 40 elever anses vara en liten klass. I värsta fall kan en klass bestå av 100 elever och en lärare. 
• Det är okej för lärare att slå sina elever. 
• De främsta orsakerna till att barn hoppar av skolan i Tanzania är skolk, tidiga giftermål, graviditet, nomadliv, dålig ekonomi eller familjens attityd mot utbildning. Många familjer har inte råd att köpa skoluniform, böcker eller att betala för skolskjutsen.   

Lyckligt lottade är vi här i Finland. Annat kan man inte säga. 

Förberedelser

Allting började egentligen med att Frida i och med en kurs i specialpedagogik hörde om en tjej som arbetat som volontär i Tanzania. Hon blev intresserad och tipsade mig om saken. Jag var genast med på noterna, en chans som denna kommer inte många gånger i livet. Tillsammans började vi sedan ta reda på vad som krävs och vem det lönar sig att kontakta. Ganska snabbt fick vi höra om organisationerna Mwembe r.f i Vasa och Ni Hekima Pekee i staden Mwanza i Tanzania. Dessa organisationer samarbetar stöder utsatta barn och familjer genom skolgång. Vi började med att kontakta Lena Johansson från Mwembe r.f för att visa vårt intresse. Därefter fyllde vi i Ni Hekima Pekees elektroniska blankett för volontärer. Efter att ha fått grönt ljus från organisationerna började vi ansöka om stipendier, samt rese- och praktikunderstöd. Det är ju inte precis gratis att flyga till Afrika för att arbeta gratis.

Under våren 2015 beviljades vi ett praktikstipendie från Åbo Akademi, vilket betydde att vår dröm blev sann. Någon vecka senare hade vi fixat flygbiljetter och kunde på allvar börja prata med människor om vår resa. Allt var ännu så oklart före det. Flygbiljetterna köpte vi via Kilroy Travels. Det kändes tryggast att överlåta huvudansvaret till en researrangör.

Därefter var det dags att ta reda på vilka vaccinationer det lönar sig att ta. Studenthälsan rekommenderade vaccinationer för stelkramp, hepatit A och B, tyfus och gula febern. Dessutom var det viktigt med mjölksyre- och malariatabletter, både före, under och efter resan. Det finns många olika typer av malariatabletter, i olika prisklasser. De dyrare sägs ha mindre bieffekter än de billigare. Som bieffekter nämns bland annat mardrömmar, illamående och depression men det är mycket personligt hur var och en reagerar. Då jag förr ätit malariatabletter har jag inte haft några biverkningar men jag kom dock inte ihåg vilket märke jag ätit. Därför skrev studenthälsan ut två recept på malariatabletter (lariam och rumbabor) för att jag i lugn och ro skulle kunna fundera på saken och sedan bestämma mig. Lariam kostar ca 85€, äts en gång i veckan, en vecka före resan och en månad efter. Rumbabor kostar ca 230€, äts varje dag, en dag före resan och en vecka efter. Prisskillnaden är alltså grymt stor. Efter en tids funderande bestämde jag mig för det billigare alternativet, lariam. Jag löste först bara ut ett paket tabletter för att prova hur jag reagerar. Jag hade tur och klarade mig utan biverkningar och löste därmed ut resten av tabletterna.

Då man reser till Tanzania är det viktigt att ens pass är i kraft till och med 6 månader efter resan. Jag var således tvungen att förnya mitt pass. Visum var en annan sak vi länge funderade på. Eftersom vi kommer att vistas i landet över två månader och dessutom jobbar som volontärer var vi osäkra om ett vanligt turistvisum räcker. Dessutom kändes tanken av besvärligheter på ett afrikanskt flygfält inte så lockande. Det var då vi kom på tanken att fixa visumet på förhand. Eftersom Tanzania inte har någon ambassad i Finland var vi tvungna att skicka våra pass till Sverige. Det kändes segt att sätta passet på posten men vi hade inte så många andra alternativ. Tur för rekommenderad post.

Då ambassaden skriver ut ett visum är det i kraft från den dagen och tre månader framåt. Man kan alltså inte bestämma datumen själv. Trots att vi var medvetna om detta började vi bli smått oroliga då passen och visumen inte dykt upp ännu 17:e september. Vi skulle båda lämna Vasa inom någon vecka och hade helt enkelt inte tid att vänta på dem mer. Ambassaden svarade inte på våra mail, vilket inte gjorde saken lättare. Efter tre telefonsamtal med en skrikande afrikans kvinna i andra ändan fick vi reda på att våra pass är på väg och vi kunde äntligen pusta ut. Är glad att vi stod på oss. Om vi inte skulle ha ringt ambassaden skulle våra pass och visum antagligen ännu ligga på ambassaden bortglömda i något hörn. Här får man ett bra smakprov på hur olika våra kulturer är. Som finländare är man så van att man håller det man lovar och att allt fungerar.

 

Före sommarlovet hann vi även fixa ihop den teoretiska praktikrapporten, samt skaffa varsin reseförsäkring. Jag fixade min reseförsäkring via Kilroy Travels. Den borde täcka allt jag kan tänkas hamna ut för.

I höst har vi satt ihop våra läkarväskor, snackat med organisationens tidigare volontärer och gjort en reseanmälan till utrikesministeriet. Min läkarväska innehåller bland annat första hjälp grejer, värkmedicin, imodium, bebanten, hydrokortison, finrexin, myggspray, handdesinfektion, extra p-piller och solkräm med hög solskyddsfaktor. Ambassaden rekommenderade även att vi på flygfältet visar upp ett typ av välkomstbrev (letter of invitation), skrivet av vår handledare i Mwanza. Det har vi också fixat nu på hösten. Nu återstår det bara att shoppa det sista, packa väskan och hoppas på att den inte blir tyngre än 20 kg.

Välkommen med på mitt äventyr!

Om tre dagar åker jag och min studiekompis Frida till staden Mwanza i Tanzania för att avlägga en valfri praktik och arbeta som volontärer i en skola.

Jag kommer att blogga och ladda upp bilder så ofta som möjligt för att dels visa att vi lever, dels för att föreviga det vi dagligen upplever. Vad roligt att just du valt att följa med mitt äventyr.

Jag och Frida sommaren 2012