Ett sista inlägg

Efter en vecka hemma i Finland börjar man dels känna sig som hemma. Men dels känns det ännu som om man utan att tveka skulle kunna hoppa på flyget om någon kom med en biljett. Men man måste väl inse att ens liv, familj och vänner finns i detta kalla, mörka och glesbefolkade land. Mycket fördelar finns det trots allt med att bo i Finland. Allt fungerar, man kan känna sig säker, det är rent och snyggt och människorna håller tiden. För att inte tala om gratis skola och hälsovård. Saker man börjar uppskatta då man fått lite perspektiv.  

Saker jag trots allt inte kommer att sakna:

-Myggorna
-Svetten som ständigt rinner längs ryggen
-Elen som regelbundet är borta
-Att inte kunna röra sig i mörkret på egen hand
-Att människorna ständigt ropar "muzungu" efter en
-Hålet i golvet istället för en toalettstol
-Att tvätta kläder för hand
-Människor som inte kan hålla tiden
-Alla Vodacom besök

Trots det skulle jag göra allt för att en dag få återvända till Mwanza. Har funderat mycket på att fortsätta arbeta inom organisationen. Gå med i styrelsen eller något. Känns så konstigt att bara fortsätta sitt liv här i Finland som om ingenting skulle ha hänt. Man är ju trots allt inte helt samma person som före resan. Både jag och Frida skulle gärna vilja inspirera andra att åka till Mwanza som volontärer och därför har vi bestämt oss att hålla en föreläsning bland annat på Åbo Akademi. Mer volontärer behövs och tas emot med öppna armar. Så om det ens lite kliar i fingrarna, tveka inte utan ta kontakt. Jag hjälper gärna till med frågor och praktiska arrangemang.

Här kommer ännu en tillbakablick över våra två månader i Tanzania. Ett äventyr vi sent kommer att glömma.