På torsdagen började Frida känna sig sjuk och på igår har det handlat om att överleva för oss båda två. Magen har varit upp och ner och man har inte vetat hur man skall ligga för att slippa magknipet. Hela gårdagen tillbringade vi på terrassen med magen mot det kalla kakelplattorna. Ett knep som så gott som alltid fungerar. Barry var snäll och hämtade juice, choklad och frukt åt oss och flickorna pysslade om oss så gott de kunde. Här hör det till att man tittar till de sjuka fast man inte skulle känna varandra särskilt väl. Något som inte händer särkilt ofta i Finland. Om man har dålig mage är det sista man vill att ha besök. Och det är inte många som kommer på tanken att besöka en heller.
 |
| One tired muzungu |
 |
| I brist på bättre sysselsättning lärde Margreth oss att knyta ihop en nikab på egen hand. Vem vet när vi får användning av denna talang. |
Idag har vi känt sig bättre men ännu är man nog svag. Vi var ändå överens om att inte också låta lördagen gå till spillo, så därför sitter vi nu på den kinesiska restaurangen Yun Long och bloggar. Vi har fått i oss mat och är fast beslutna att bli friska nu. För hemskt lockande är det inte att besöka ett afrikanskt sjukhus.
 |
| Sällan har fried noodles smakat så gott som idag |
 |
| Samtidigt som vi bloggar får vi följa med då restaurangens gård ställs i ordning för bröllop. Skulle vara tufft att var med om ett afrikanskt bröllop. Definitivt annorlunda än i Finland. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar