Igår hände något oväntat. Vi satt på Hotel Tilapia och bloggade, passligt ofräscha efter lördagens festligheter. Utan varken smink eller anständiga kläder. Plötsligt kom en servitör fram till oss och sa att någon ville bjuda oss på en drink. Vi tittade runt oss och kunde inte förstå vem som ville ha sällskap av oss en dag som denna. Efter en kort palaver bestämde vi oss ändå för att hälsa på personen i fråga, vem det nu var, för att inte verka oartiga. Tur nu för det. Det var hotellägaren Manjit och hans fem indiska kollegor som ville ha sällskap runt sitt bord. Inte någon snuskgubbe i ett hörn, nej. Vi blev bjudna på en middag i form av ett urval indiska maträtter, som egentligen inte fanns på menyn. Rena lyxen. Det var nu det sista man kunde ha väntat av en söndag som inte började vidare bra. Här lärde vi oss åter igen att det lönar sig att vara öppen och ta de chanser man får.
Det var riktigt underhållande att snacka med de 50-åriga männen. Hotellägaren drog skämt efter skämt om man hade inte tråkigt i en sekund. Under middagen fick vi veta att männen i fråga först tvekat med att fråga oss till deras borde eftersom de inte var säkra ifall vi var myndiga. Komiskt värre.
 |
| Hotellägaren Manjit |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar