Middag hos Christina

Igår var vi hemma hos vår lärarkollega Christina på middag. Hon bodde i ett litet hus tillsammans med sin husflicka och sina tre barn. Ännu för fyra år sedan bodde hon i Nyegezi i ett hus tillsammans med sin man. Men eftersom hon där regelbundet blev utsatt för våld bestämde hon att skilja sig och börja ett helt nytt liv någon annanstans. Nu drömmer hon om att kunna omutbilda sig och hitta en vit man att leva tillsammans med.  

Tillsammans med husflickan tillredde Christina en middag bestående av köttgryta, bönor och chatapti-bröd. Det fanns inget kök, så maten tillreddes på golvet i vardagsrummet över en enkel gaslåga. Ergonomiskt var det inte men det verkade inte vara något större problem. Man nöjer sig med det man har eftersom man inte vet om mycket annat. Det var intressant att få se hur man lagar chapati "the real Afrikan way". Det skilde sig en aning från mina och Fridas trevande försök. Nu vet vi att man ska använda olja i mängder och knåda degen ordentligt. Bör provas på nytt.

Här skär Christina köttet i bitar. Vi var lite skeptiska i början eftersom man aldrig vet hur länge köttet stått framme och i vilket skick det är men det blev hur gått som helst.

Lime pressas ner i grytan och det börjar så småningom dofta gott. 

Här har Christina fördelat degen i små bollar för att sedan kavla ut chapatin för första gången.

Här har chapatin kavlats ut en gång för att smörjas i olja och sedan rullas ihop för att dra sig i några minuter.

Sedan steks den i ännu med olja. Inte det hälsosammaste brödet men bara så gott.

Ett av de obligatoriska fotona som togs före vi skulle åka hem. Det tycks vara rutin här i Tanzania. 

När vi kom hem umgicks vi en stund med småflickorna, våra dadas (systrar), och tog bland annat den roliga bilden nedan. Vi bestämde också att vi idag ska vi ta dem till stan och bjuda dem på pizza. Det kommer att vara en oförglömlig upplevelse för dem eftersom de främst spenderar sin tid hemma eller i skolan. Kul att kunna glädja någon genom en så liten gest.