Efter en god middag på Hotel Ryans Bay hörde vi rykten om att konstnärerna planerade att fira kväll runt en lägereld vid Victoriasjön. Eftersom vi befann oss i närheten bestämde vi oss för att gå och kolla läget. Vi möttes av afrikanska trummor och gitarrmusik och kände genast att detta skulle bli en skön kväll. No worries about tomorrow liksom. På plats fanns även andra vita så det kändes också bra.
 |
| Ryans Bay restaurant |
 |
| Poolen som tyvärr bara får användas av hotellgäster |
 |
| Lägerelden börjar ta sig |
 |
| "Inte är de egentligen så svarta" tänkte jag igår. Ack så fel man kan ha. |
Då brasan slocknat och det börjat regna drog vi oss in mot stan. Planen var att äta. Efter 30 minuter hittade vi oss i kön till en hipp klubb med både uteservering och inneutrymmen. Var det gick snett vet jag ej. Någon kom helt enkelt på idén och drog med resten av gänget. Då vi steg in i klubben kändes det verkligen inte som om man skulle ha varit i Afrika. Det var bara musiken och dansande män som avslöjade var man egentligen var. Vi åt "chips mayai" (omelett med ägg och franskisar) och dansade oss svettiga till den afrikanska popmusiken. En mycket lyckad kväll.
Skulle aldrig ha trott att vi under vår Tnazaniavistelse skulle hamna på nattklubb. Vårt äventyr är verkligen fullt av överraskningar. För att vara på säkra sidan höll vi ihop och drack fanta. Det kändes egentligen inte konstigt eftersom de lokala inte heller dricker så mycket. Vackert så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar