Första skoldagen

Idag fick vi vara med om vår första skoldag. Vi fick veta att vi kommer att undervisa eleverna i engelska en lektion per dag. På swahili och teckenspråk (vem sa att det skulle vara lätt liksom?). Under resten av lektionerna kommer vi att fungera som assistenter och hjälpa till där det behövs. Eftersom jag är specialiserad i gymnastik och Frida i handarbete kommer vi högst antagligen också att jobba med dessa skolämnen. Vi kommer dagligen att vara i skolan från klockan 8–12 och efter är vi i fria att göra vad vi vill.

Efter den fem minuter långa introduktion lämnade läraren klassen för ett viktigt lärarmöte som han sa skulle ta 30 minuter. Där blev vi sittande med tio döva barn och en assistent. Assistentens enda uppgift var att se till att eleverna satt på sina stolar. Ingen undervisning skedde alltså, alla bara satt och väntade. Efter en timme började både vi och barnen bli otåliga, så Frida och jag bestämde oss att ta med eleverna ut på skolgården och lära dem kärobytta. Det var så lätt att förklara en lek endast genom gester men så småningom förstod de flesta eleverna poängen med leken. De övriga barnen på skolgården, även de "normala", blev ganska så snabbt intresserade av leken och samlade sig runt oss. Snart hade vi nästan hundra barn omkring oss. Så fascinerade och ivriga att få vara med. De döva barnen njöt av uppmärksamheten och lyste av glädje. Så fint att se.

Efter ännu en timme kom läraren tillbaka. Då hade vi väntat i två timmar. Men ännu var det inte dags för någon undervisning, istället blev det lunch. Barnen fick var sin kopp med vattnig gröt ute på skolgården. Då de ätit eller egentligen druckit klart tänkte vi att skoldagen äntligen skulle börja, men nej. Det var tedags för lärarna. Och Frida fick äran att be bordsbönen. I morgon blir det säkert min tur. Lilla pressen där. En kopp te och två donitsbollar senare började dagens första lektion. Lektionerna är vanligtvis 30–40 minuter långa. Idag hann vi bara följa med en halv timme eftersom vi redan klockan 11 var tvungna att ta oss in till centrum. Vi märkte dock att undervisningen var på en mycket låg nivå. Läraren försökte få eleverna att tala istället för att lära dem uttrycka sig med hjälp av tecken och gester. Ganska hemskt att se. Vi får se vilka undervisningsmetoder de övriga lärarna använder sig av. Men som en av lärarna sa, det är framsteg att dessa elever över huvudtaget är i skolan.