Jag skulle ändå inte ha kunnat sova längre på grund av hettan och brist på syre i rummet, så jag bestämde mig för att sätta mig på verandan utanför huset med guideboken om Tanzania. Svetten rinnandes längs med ryggen. Då Frida vaknade blev det morgonmål och därefter häng på gården med Kajuna och hans barn. Vi fick smaka på sockerrör och livet kändes ganska så bra.
 |
| Bakgården |
 |
| Här mumsas det på sockerrör. I bakgrunden kan ni se Abil och Kajunas döttrar. |
 |
| En närbild av läckerheterna |
 |
| Vårt hus |
Någon timme senare gjorde Kajuna oss sällskap in till stan för att fixa våra telefoner. Fridas fick vi i skick men mitt nät fungerar ännu inte. Det räckte inte med att ha med sig tre olika telefoner. Får se hur det blir, känns trist då man ändå betalat för en hel månad. Som tur har vi i alla fall en fungerande telefon med whatsapp etc.
Dalladallafärden in till stan kändes denna gång kändes mycket säkrare. Dagsljuset har en stor inverkan på hur man upplever saker och ting. Komiskt är det i alla fall hur många personer de tränger in i bilarna. En dalladalla har 14 sittplatser. Som bäst var vi 25 personer inklämda i dalladallan. Maassa mana tavalla.
Vi åt lunch på en mysig restaurang inne i stan och där träffade vi på två danska tjejer som redan i en månad jobbat som volontärer i en annan stad. Det var roligt och berikande att dela upplevelser med dem. Och så skönt att kunna uttrycka sig på engelska och bli förstådd. Vi bytte kontaktuppgifter och hoppas på att kunna träffas igen i ett senare skede.
Efter lunchen gick jag och Frida till ett hotel vi blivit tipsade om redan i Vasa, Hotel Telapia. Ett hotel med pool (10 000 tsh = 5 €) och wifi (5000 = 2,50€, unlimited). En perfekt getaway. Här har vi nu njutit i några timmar, solat, simmat och bloggat. Det här kommer man leva länge på och det är definitivt inte sista gången vi kommer hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar