Resan började inte så bra. Vår kusk var över två timmar försenad och hade så skyndsamt resten av dagen att vi knappt hann fota alls. Dessutom körde han fast i leran på ett väg vi tydligt poängterade att han inte skulle välja. För övrigt var vägarna ganska dåliga men det hindrade inte honom från att hålla en medelhastighet på 80 km/h. Ni kan tänka er hur sjuk i kroppen man var mot slutet av dagen.
Då det började skymma hade vi ännu inte hittat vårt hostel. Efter att ha besökt två olika platser för vägbeskrivning hittade vi fram. Hostelet hade dessvärre gjort en dubbebokning och det fanns inga rum kvar åt oss. Efter ett palaver som kändes som flera timmar fixade managern några rum till oss från ett närliggande hotsel, som visade vara presidentens favorit då han besöker nationalparken. Ingen av oss klagade över den saken. Trötta och belåtna stupade vi i säng.
Andra dagen blev desto mer lyckad. Vi fick chapati och färsk frukt till morgonmål och de första djuren vi såg var lejon. Vi blev därmed ordentligt taggade för dagen.
Efter några timmar av djurliv i Serengeti började vi köra mot Maasaibyn och Ngorongoro kratern. Jag visste inte mycket om maasaifolket från förut men fick veta desto mer under vistelsen i byn. Vi välkomnades med sång och dans och därefter fick vi ta del av deras kultur och se hur de bor.
Nomadlivet de lever är ytterst primitivt. De bor i små hyddor, sköter sin boskap och har inget intresse för omvärlden. Blev chockad då jag fick veta att de endast lever på kött, mjölk och blod. Vilken kost alltså. Intressant skulle det dock vara att prova på livet som maasai i några dagar. Så långt ifrån vår värld man kan komma.
Ngorongoro kratern var mäktig, trots att vi endast beundrade den uppifrån. Det kostade 200 USD om man ville ner i kratern så vi skippade det. Istället tog vi fina bilder med Barrys kamera (stay tuned) och fortsatte vår resa.
Den andra natten sov vi i tält. Vi hade hört att det skulle vara en upplevelse för sig och det ville vi självklart inte missa. Hade väntat mig att man själv skulle sätta upp sina tält själv och göra sina bestyr i skogen typ. Men dessa tält alltså, jag skulle inte ens kalla dem för tält. De var försedda med både tak, wc och dusch. Och vi som hade förberett oss på att inte få duscha alls under safarin. Ni kan tänka er att vi njöt för fulla muggar. Det gick även förvånansvärt bra att sova trots alla djurläten i natten.
PS. Stället hette Kiboko-Bushcamp och är definitivt att rekommendera. Härlig personal, mysiga tält och god mat.
Efter ett stadigt morgonmål dagen därpå inledde vi vår sista dag. Vi besökte nationalparken vid Lake Manyara och de heta källorna en bit ifrån. Den sista dagen till ära såg vi elefanter och lyckan var obeskrivlig. Så vackra och stora djur. De var så nära bilen att man i ett skede var rädd att de skulle knuffa till oss.
De heta källorna var något av en besvikelse. Vi hade tänkt att vi skulle få simma men istället fick vi känna på varmt vatten som sipprade fram ur ett hål i berget. Tufft var det ju nog men inte riktigt det vi väntat oss. Men alltid kan man inte vinna.
Efter de heta källorna påbörjade vi vår hemresa, en närmare 12 timmars bilfärd. Det var svettigt värre utan luftkonditionering men med några pauser, musik, böcker och kex överlevde vi. Och det var så värt det. Alla dagar i veckan. Nu har man fina minnen för resten av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar